22 maj var vi iväg och tävlade och efter det har de varit rätt dött. Vi hann bara rida första klassen som gick bajs, ett stopp och ett pet och ridningen var lååååg. Tempot kom aldrig igång (oj är någon förvånad?) och jag var fruktansvärt missnöjd med min insats för nu vet jag att jag kan rida bättre än så. Sen, lång paus så Bona skulle stå i transporten tänkte jag men det tänkte inte hon. Först ville hon absolut inte gå in, väl inne stod hon och sparkade och hade sig så tillslut skulle jag lasta ur henne men medan jag hämtade tränset blev hon självmordsbenägen och gick över bommen. Så de var storslagna räddningsaktioner på parkeringen, tillslut fick vi ut henne och tack och lov var det i ett stycke. Dock var hon lite sårig och öm så efter det har hon vilat.

I måndags var hon fortfarande lite öm i musklerna men idag hittade jag inga ömma punkter och hon rörde sig jämnt på longerlinan. Så, ingen är gladare än jag: idag fick jag börja rida henne igen! De blev en liten tur i skogen med mest skritt och lite trav. Mysigt värre!